Elza

Dunkels

Hur kommer det sig att du blev forskare?

– Det var högst motvilligt. Jag sa till min familj att om jag någonsin sa att jag ville doktorera, så skulle de handgripligen hindra mig. Men så blev det inte och det är jag väldigt glad för idag. Mitt stora intresse har alltid varit maktfrågor av olika slag och jag såg ganska snabbt att det fanns märkliga maktförhållanden kring Internet. Vem får prata om nätet? Vem sätter agendan? Och när jag fick chansen att fördjupa mig i detta, tog jag den. Så jag är mest intresserad av ungas rättigheter och mycket mindre intresserad av en akademisk karriär. Jag ser karriären som ett verktyg för att få förändra orättvisor.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Det bästa med forskaryrket är att få gräva ner sig ordentligt i ett ämne eller en tanke. Det är en ynnest att få ägna dagarna åt att tänka klart kring komplexa förhållanden och sen skriva eller prata om det för de som har nytta av det i sin praktik. Och det är helt fantastiskt att forska om något som i princip alla är intresserade av!

Berätta om din forskning!

– Jag har två spår i min forskning. Det ena, som jag tänkte forska om egentligen, är ungas personliga säkerhet på nätet. Alltså hur vi stöttar unga så att de inte råkar illa ut på nätet. Det andra spåret är ungas lärande på nätet där jag hävdar att det finns nya lärandemodeller som utbildningsväsendet skulle ha nytta av att anamma. Det senare är egentligen en biprodukt av att jag studerade ungas säkerhet. Det blev så tydligt att det unga sysslade med var väldigt avancerat lärande men att varken hem eller skola riktigt såg det som lärande. 

Vad säger dina resultat?

– Generellt har mina resultat pekat på en stor kompetens hos unga, både med avseende på säkerhet och lärande. Dessvärre är det ofta kompetens de har förvärvat på egen hand eller tillsammans med jämnåriga, utan vuxnas inblandning. Det kan störa mig, att vi inte är mer aktiva i att bidra till den här lärandeprocessen som börjar redan i förskoleåldern. Jag målar visserligen upp en positiv bild, men tänk hur bra det hade varit om vuxna också hade bidragit! Så det ser jag som utbildningsväsendets stora utmaning idag - att hitta sätt att lyfta ungas kompetens. Inte minst för att dra nytta av det själva.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– Jag tror att mina viktigaste bidrag är tankeverktyg som vuxna kan använda i sin praktik, oavsett om de arbetar med förskolebarn eller är föräldrar. Exempelvis visar forskning att vi har svårt att relatera till nya fenomen som intresserar unga. Vi vuxna tycker ofta att det finns en moralisk dimension, där normen är vår egen uppväxt och vårt eget sätt att tänka. Exempelvis kan det vara svårt att förhålla sig till att förskolebarn tittar på fjärilar i en platta istället för att skutta runt på en äng och jaga fjärilar. Verkligheten ser dock inte ut så idag och har för de flesta aldrig gjort det.

– Att titta på fjärilar i en app kan vara ett bra alternativ eller en bra förberedelse för ett besök på landet. För att ta ett tydligt exempel. Den här typen av filosoferande resonemang, baserade i forskning, är viktiga komplement till kvantitativ forskning som talar om att si och så många procent av tvååringarna använder internet. Mätningar kan vara viktiga, men sen krävs det filosofiska resonemang för att avdramatisera nya fenomen och ge vuxna en större handlingsfrihet att tänka och agera själva.

Vad gör du när du inte forskar?

– Jag har en stor familj och lägger helst all ledig tid på att hänga med barn och barnbarn. Jag ägnar också rätt mycket tid åt träning, yoga och powerwalks i princip varje dag.

Elza Dunkels forskningsblogg: http://www.kulturer.net/

Självstudiekurs ”Likabehandling - arbete mot diskriminering och kränkande behandling på nätet”

Elza Dunkels är ämneslärare från början, i matematik, samhällskunskap och geografi, och har arbetet med lärarutbildning sedan 1998. Hon påbörjade forskarutbildning 2001 och disputerade 2007. Hon är docent i pedagogiskt arbete och arbetar vid Institutionen för tillämpad utbildningsvetenskap, Umeå universitet. Där sysslar man med den pedagogiska praktiken; utbildning och forskning för att stödja skolutveckling.