Bara backar

I det lilla samhället Bara i Svedala kommun finns en nästan ny förskola där lek och tillit genomsyrar vardagen. Följ med när Förskoleforum gör ett besök!

Skrivet av: Ulrika Glaser. Foto: Bara backar förskola.

Bara backar förskola invigdes 2019 efter en lång tids engagerad planering både vad gäller lokaler och innehåll. Personal och barn från flera gamla enheter skulle enas i den nya förskolan, och det var mycket som skulle falla på plats. Laila Petersén, rektor, berättar:

– I arbetet med att skapa en förskola har vi haft stor nytta av Svedala kommuns värdeord mod, engagemang, öppenhet och hållbarhet. De orden har gett oss en samhörighet och en riktning. Många diskussioner har också handlat om hur vår värdegrund och etiska aspekter kan hjälpa oss i vår vision att öppna dörrar till varje barns framtid. Målet är ju att skapa den framtiden tillsammans.

Vågar tänka om

Men det är en lång väg från vision till verklighet. Till en början var det både lokaler och organisatoriska förutsättningar som skulle förstås och hanteras. Förskolan har till exempel en restaurang som alla äter i och ett flertal ämnesdidaktiska rum. Lis Ryberg, förskollärare, minns hur det var:

– Ja, verkligheten kom emot oss kan man säga … Tvåplansbyggnaden skapade vissa dilemman som gjorde att vi fick tänka om, och vi beslöt att placera de äldre barnen på nedervåningen där alla de ämnesdidaktiska rummen var. Till en början ägnade vi också mycket tid åt vår arbetsorganisation där vi hade personliga scheman över var vi skulle vara under dagen.

Både Laila och Lis poängterar att framväxten av Bara backar bygger på en tillitsbaserad organisation. Att våga säga ”det här blev ju inte så bra, det måste vi ändra på” – det är ett gott tecken på tilliten till varandra, menar de.

Leken – ett vinnande koncept

Fokus under den tidiga uppbyggnaden av Bara backar låg på ämnesdidaktik och hur de nya miljöerna skulle anpassas till läroplanens ämnesområden. Medarbetarnas olika kompetenser och intresseområden gicks noggrant igenom och didaktiska modeller och lärandeteorier studerades intensivt. 

Men så småningom gjordes en upptäckt. Något väldigt viktigt hade glömts bort på vägen: leken!

– Kanske var det nödvändigt att börja med ämnesdidaktiken för att sedan kunna vända sig mot leken. Vi hade arbetat med learning study, lesson study och en hel massa andra didaktiska modeller och teorier utifrån undervisningen. Det behövdes – men nu kan vi slappna av för nu har vi det med oss och kan utveckla vår egen verksamhet utifrån det, säger Laila.

– Ja, precis. Nu märker jag att jag har nytta av metoder jag lärt mig, till exempel använder jag mycket från den pragmatiska teorin i lekundervisningen. Det är viktigt att man känner att man har nytta av metoderna om man ska använda dem, säger Lis.

Utifrån många diskussioner om lek används nu två begrepp på förskolan: utbildningslek och undervisningslek. 

Utbildningslek kallar man den lek som sker på barnens villkor, men med vuxennärvaro. Pedagogen deltar i leken med glädje och inspiration utifrån vad barnen är engagerade i. 

Den andra formen kallas undervisningslek. Med det menar man en lek som är planerad i förväg av en vuxen utifrån ett specifikt målområde, till exempel om färger, volym eller djur.

– Det vi har lärt oss är att vi måste skilja på de olika lekarnas syften, och utifrån det har vi vuxna kunnat prata om var vi har våra styrkor och vad vi behöver utveckla. Just undervisningslek har vi varit bra på länge i förskolan, men nu behöver vi utveckla oss när det gäller lek på barnens villkor, menar Lis.

Lekprojekt för individuell och social utveckling

Lis berättar om ett lekprojekt som syftar till att stärka barnens individuella och sociala utveckling. Till en början delades barnen in i mindre grupper där mellan fem och tio barn deltog per lektillfälle. Lis ville börja med att träna barnens fantasi och föreställningsförmåga. Från enkla dramalekar med trollfigurer utvecklades sedan en lekvärld där barnens intresse för djur fick fullt utrymme. 

– Det har varit intressant att se hur barnen valt och tilldelat varandra roller, jag själv har varit allt ifrån lejonunge till ambulansförare för sjuka djur. Och där är det viktigt att finnas med som vuxen för att hjälpa barnen att växla mellan högstatus- och lågstatusroller på ett fint sätt leken. Många barn behöver ju tränas, rent av undervisas i lekens beståndsdelar för att kunna leka. I varje grupp finns det barn som behöver hjälp att komma in i leken, säger Lis.

Leken har nu övergått från att vara undervisningsstyrd, där Lis hade ett tydligt mål med att använda leken för att utveckla barnens sociala förmågor, till att bli mer av en utbildningslek som drivs av barnen. Från djurtemat har barnen fortsatt med intresse för cirkus som har blivit ett eget projekt, men intresset för djuren finns fortfarande kvar. 

  Bildtext: Genom dramalek med trollen fick fantasin och föreställningsförmågan kraft.

Barnens tankar om leken

På barnråden diskuterar barnen olika varianter av lek och funderar över de vuxnas medverkan. Utifrån barnens reflektioner har pedagogerna fått ställa sig den självkritiska frågan om de verkligen är så bra på att leka som de själva tror. Kanske är det inte bara barnen som behöver tränas i att leka?

– Man måste ha modet att ge sig in i leken, säger Laila. Och ibland är det kanske så att vuxna tröttnar och vill prova något nytt. Men utifrån ett barnperspektiv så får vi vuxna förhålla oss till att barnen gillar upprepningar – som att leka tjuv och polis under en hel termin. 

Under samtalen med barnen vid barnråden kom det även upp en annan problematik. När det gäller de regelstyrda lekarna kunde det uppstå konflikter på grund av olika uppfattningar om vilka regler som gällde och vad lekarna kallades. Det uppstod spänningar mellan barnen från de olika grupperna eftersom de vuxna på förskolan hade lärt dem olika regler. 

Detta ledde till att förskolan tog fram ett kompendium där det står vad lekarna kallas och hur regelstyrningen ser ut. Kompendiet bidrar till att undvika onödiga konflikter så alla kan fokusera på själva lekupplevelsen i stället.

Med blick på framtiden

Bara backars förskola har hunnit med mycket under den korta tid förskolan har varit igång. På frågan om var förskolan befinner sig om fem år bubblar både Laila och Lis av tankar:

– Eftersom det praktiska har fallit på plats så tror jag att vi kommer att ha kommit längre i de utvecklingsområden som vi inte hunnit med hittills. Rent personligen tycker jag att det vore väldigt spännande att beforska mig själv mer, att våga undersöka hur jag förhåller mig till mitt eget sätt att undervisa, säger Lis.

– Och jag skulle vilja att vi arbetar med aktionsforskning på vissa områden, gärna flera områden och gärna på initiativ av medarbetarna. Och varför inte med fokus på leken – för där kan vi absolut fördjupa oss mer. Vi har verkligen insett att ju mer man vet desto mer ser man vad man inte kan, avslutar Laila.

Organisationen består av fyra arbetslag, Bantisteln, Törnskatan, Vattensalamandern och Flintastenen. Varje arbetslag inkluderar fyra barngrupper om vardera cirka tio barn som är indelade efter åldrarna ”yngre”, ”mellan” och ”äldre”.

För mer information om de undervisningsteorier som nämns i artikeln: http://forskola.kvutis.se/nar-kan-man-anvanda-de-olika-teorierna-i-undervisning-for-forskolan

Så använder vi Förskoleforum

Vi använder Förskoleforum som en källa där vi hämtar inspiration för utveckling, samt läser in oss inom valda områden som bidrar till utveckling i vår organisation.