Förskolan Himlaliv

Vår förskola ligger i stadsdelen Johannelund ganska centralt i Linköping. I förskolans närhet finns mestadels små radhus från 60-talet, där det nu sker en generationsväxling. Förskolans lokaler finns i en gammal Konsumbutik som efter nedläggning blev en församlingsgård. Hösten 1994 invigdes förskolan Himlaliv.

Pedagogiska rum i uterummet

Runt förskolan finns en inhägnad gård som en trädgårdsarkitekt hjälpt oss att tänka kring. Vi hade en önskan att skapa spännande miljöer på hela gården, inte bara runt sandlådan som annars ofta hamnar i fokus.

Med olika material träd, buskar, stenar, vindskydd och befintliga byggnader har vi skapat avskilda vrår. De är inte färdiga för en speciell lek utan med fantasins hjälp kan det bli affärer eller restauranger, läs- och myshörnor och hemliga grottor. Barnen har själva skapat en vrå under buskarna där vi vuxna inte kommer in. Där har de nu haft ett ”labb” under lång tid och det uppfinns och analyseras de mest fantastiska saker på det trampade jordgolvet.

Något som vi tycker är viktigt på vår gård är de nivåskillnader vi har. Exempelvis har vi med hjälp av en naturlig lutning och en liten extra kulle fått en lagom stor backe. Högst upp finns en stor sten. Backen utgör en bra grovmotorisk utmaning för de allra minsta. Den räcker att åka pulka i på vintern och på ”berget” eller ”klippan” klättrar och leker barnen. Det är också en bra utsiktsplats och ett perfekt ställe att vinka från. Den här förhållandevis enkla kullen använder barnen på väldigt många olika sätt!

Viktigt med såväl funktion som estetik

Vår gård är avsedd att fungera hela året. Vi har t.ex. ett skuggigt rum bakom våra vinbärsbuskar där en fin portal leder in till ett rum under plommonträdet. Där finns en ring att sitta på och skugga gassiga försommardagar. Vi har också vindskydd vid vår sandlåda så att barnen kan sitta där och leka även blåsiga dagar. I vår pilkoja är det avskilt och skönt att sitta och läsa med en liten grupp, skyddat från både sol och vind.

Att utemiljön är estetiskt vacker och talar till alla sinnen är inte minst viktigt. Sandlådan har t.ex. en sida som består av vackra stenar som avgränsning. Det är vackert att se på, skönt att ta på och dessutom roligt att balansera på! Bärbuskar och fruktträd är vackra både när de blommar och bär frukt. Dessutom är det härligt och lärorikt för barnen att kunna gå och plocka och stoppa i munnen, att märka skillnaden på sträva, sura omogna bär och de härliga, söta, mogna.

Tanken med pedagogiska rum har vi försökt att tänka också i innemiljön, där våra stora rum gör att vi måste tänka i avgränsningar och att göra rum i rummet. Vi har tillgång till ett stort rörelseutrymme på vår övervåning och har nyligen också inrett en skaparverkstad.

Vår pedagogik

I vår pedagogik utgår vi ifrån att alla människor föds kompetenta, intelligenta och med en drivkraft att utforska världen. Vi strävar efter en barnsyn där vi ser barnet som:

• Ett barn med stor kompetens.
• Ett barn som upptäcker och utforskar sin omvärld.
• Ett barn fullt av frågor, ivrig att förstå.
• Ett barn som kan redan från början bara vi vuxna ser det och ger det möjligheter till det.

Vi tror på en pedagog som är aktivt nyfiken på barnen och deras tankar. Vi vill möta och arbeta med barns nyfikenhet och lust till lek och lärande. Vi vill lära oss att förstå vad barnen gör och tänker.

Projektinriktat arbetssätt

Att arbeta projektinriktat innebär för oss att vi fördjupar ett ämnesområde under en kortare eller längre tid. Barn lär sig och uppfattar sin omvärld med alla sinnen ständigt och jämt. Med ett projektinriktat arbetssätt kan barnens lärande bli mångsidigt samtidigt som det finns en röd tråd som binder ihop det för både barn och vuxna.

När vi väljer projekttema har vi alltid en idé kring vad det ska vara för inriktning på det. Utifrån vår kvalitetsredovisning, våra pedagogiska diskussioner och barngruppens sammansättning ser vi vilka områden vi behöver stärka. Det kan vara matematisk medvetenhet, språkutveckling eller att arbeta med individerna och gruppen. Själva projekttemat bestämmer dock barnens intresse och det kan skifta över tiden varefter barnen och gruppen utvecklas.

Titta jag kan!

Som exempel vill vi gärna berätta om vårt tema med småbarnsgruppen våren 2009. Vi ville då utgå från följande stycke i läroplanen:

Förskolan skall sträva efter att varje barn utvecklar sin identitet och känner sig trygg i den.

Under januari observerade vi barnen för att se var deras intresse låg just då. Vi märkte att alla barnen på vår småbarnsavdelning Stjärnan tittade mycket i en spegel som hängde på en av väggarna. De tittade både var och en och tillsammans på varandra. Vi kände direkt att här fanns något att bygga vidare på.

Vi ville utmana barnen kring följande frågor:

• Vem är du och vem är jag?
• Hur ser du ut och hur ser jag ut?

Vi arbetade med speglar, med sånger, med gymnastik och vi pratade mycket tillsammans med barnen om hur vi ser ut och vilka vi är. Vi kom fram till var att vi ser olika ut med hår, ansikte, kläder. Och att vi är unika och lika värdefulla trots skillnader.

Efter ungefär halva tiden, när våren började göra sig påmind med varmare och skönare väder, märkte vi att barnen allt oftare sa ”Jag kan!”. Det var i skogen, i vår lilla dunge bakom förskolan där de försiktigt klättrade på stenbumlingar och stubbar. Våra tvååringar jobbade hårt för att klara det själva eller med hjälp av varandra. ”Titta jag kan” hördes gång på gång.

Även i hallen hördes orden ”Titta jag kan!” allt oftare när skor och jackor skulle av och på. Projektnamnet ändrades då till ”Titta jag kan!” och det blev en naturlig fortsättning på vårt första projektområde. Vi fastnade för följande stycke i läroplanen, eftersom det förtydligar det vi jobbat med och fördjupar det tidigare målet.

”Alla barn ska få erfara den tillfredsställelse det ger att göra framsteg, övervinna svårigheter och att få uppleva sig vara en del i gruppen.”

Vårt mål var att stärka barnens självkänsla och kroppsuppfattning, att kunna själva, vara tryggare i utevistelsen på gården och att bli en del av gruppen och gemenskapen. Som redskap har vi använt oss av skogen, vår gård, gymnastik, sånger om kroppen och självklart alla de vardagssituationer som finns som en naturlig del av vardagen – t.ex. att klä av sig efter utevistelsen, där vi har låtit barnen få ta gott om tid på sig för att stimulera dem att kunna själva. Barnen har tränat samarbete på köpet genom att de gärna hjälper varandra om det är någon som inte kan just då.

Läs mer om våra olika projekt på vår hemsida. Här i bildspelen kan ni se bilder från ”Titta jag kan!”