Hede förskola Härjedalen

I Hede i Härjedalen finns en kommunal förskola som heter just Hede Förskola. Vi är en relativt liten förskola där sammanhållningen är bra. Den ligger mitt i vår lilla by och har funnits sedan 1980. Lokalerna har förut varit hälsocentral och läkarvilla med en tillbyggnad från tidigt 1990-tal.

Vi har ålderdomshemmet som närmsta granne och vi har några gemensamma aktiviteter under året, som t.ex. midsommarfirande, lucia, sångstund. En bit ifrån ligger Sonfjället som vi ser från förskolan!

Vår förskola är organiserad i åldersindelade grupper. Genom en lyssnande pedagogik, närvaro med barnen och en tanke om ett bra samarbete mellan alla på förskolan, barn och personal, har vi ett positivt klimat och en rolig plats att vara på.

Genom skapande och en medvetenhet om materialens olika erbjudanden, och hur detta kan komma till uttryck, utvecklar vi förskolans utbildning framåt.

Genom att visa barnen att de kan och att det är bra att vara olika, bra att kunna olika saker, så tänker vi att deras självkänsla kan utvecklas. Det leder till att de vågar prova nya saker och därmed kan utveckla nya färdigheter på ett positivt sätt. Genom att lyfta fram barnens styrkor och deras vilja att dela med sig av det som de kan, ser vi att hjälpsamheten mellan barnen blir bättre och bättre. De börjar se varandras styrkor och sina egna på nya sätt.

Samarbete med ett föräldrakooperativ

Vi har under många år arbetat med Friluftsfrämjandets material Mulle, Skrinna och Lagge med de barn som gör sitt sista år på förskolan. Detta gör vi i samarbetet med föräldrakooperativet Förskolan Kongron, som är den andra förskolan i byn.

Vi träffas under barnens sista år på förskolan i skogen, på isen och i skidspåret, för att barnen ska få en gemensam gruppkänsla inför skolstarten i förskoleklass. Vi har under maj månad gemensamma dagar då vi besöker den kommande skolmiljön och träffar personalen och den nuvarande förskoleklassen. Det här upplägget tycker vi har fungerat mycket bra då vi ser att barnen blir väl förberedda inför skolstarten.

Vi har under flera år varje höst haft en heldag i skogen där vi arbetar med att utforska färger och måla på och med skogens material. Vi jobbar med teknik, fysik och kemi genom att tälja med kniv, göra upp eld och göra egna kolkritor. I dramatiserade sagor har barnen sedan fått agera med det skogen erbjuder, som pinnar, stockar och lav.

Perspektiv på stress och brådska

I ett tema om tid har vi läst boken Bo går till dagis av Morten N. Pedersen. Den handlar om en pojke och hans mamma som har bråttom på morgonen för att de ska hinna med bussen. Det har blivit många och bra samtal om olika händelser i boken och dess bilder. När har vi bråttom? Behöver vi verkligen ha det? Vi stannar mer upp nu och tänker efter. Vad är viktigt? Behöver vi skynda oss och varför i så fall?

Vid många tillfällen kan man sakta ner och byta perspektiv. Ett exempel är då vi går ut. Vad är det som gör att vi skyndar på? Kanske man kan se det på annat sätt? Vi hittar lärandet i påklädnings-processen med alla moment och all kommunikation som uppstår. Många situationer är värda att saktas ner, för ”på förskolan är det nästan aldrig bråttom”, som den sista meningen i boken lyder.

Skapande med spindlar

På avdelningen för tre- och fyraåringar uppmärksammade vi ett intresse för spindlar i samband med att barnen hittade spindlar på lekställningen utomhus. Detta ledde oss vidare in på ett skapande arbete med spindlar inomhus. En stor spindel (leksaksspindel) flyttade in hos oss på avdelningen och barnens engagemang för spindeln växte.

Barnen gav spindeln namnet Rut och snart hade de gemensamt hjälpt till med att skapa ett spindelnät som Rut kunde sitta på hängandes från taket. Som inspiration använde vi oss av digitala verktyg och projicerade videoklipp på väggen som visade i närbild hur spindlar gör då de väver sina spindelnät med sin tråd.

En morgon upptäckte barnen en vit kokong i spindelnätet där man under några dagar framöver kunde se hur små spindelbarn började krypa fram. Även barnen själva skapade små spindelbarn i olika material, inklusive äggkartong och piprensare. Där hämtades inspiration från bilder på spindlar som finns tillgängliga på Internet. Och naturligtvis behövde både Spindeln Rut och alla hennes spindelbarn någonting att äta, så då skapade barnen små flugor, för det kom barnen fram till att spindlar äter. Arbetet utvecklade barnens skapande förmåga i olika uttrycksformer.

Vi pratade om spindlar generellt utifrån naturkunskap och använde spindeln Rut och hennes barn i t.ex. samtal om matematiska begrepp och lägesord (Hur många ben och ögon har spindeln? Vilken är störst? Vilken sitter högst?). Men Rut har även blivit en integrerad del i vår verksamhet på avdelningen. En egen personlighet!

Barnen vill ofta att vi sjunger för henne under samlingen. Vi pedagoger använder också spindeln Rut för att på ett lekfullt och inbjudande sätt erbjuda barnen olika aktiviteter. Barnens engagemang i spindeln Rut och hennes spindelbarn håller i sig över tid och vi förväntar oss att hon även framöver på olika sätt kommer att vara delaktig i det lärande och kreativa skapande som sker på avdelningen.

I sagans förtrollade värld

Det här året har vi temat ”I sagans förtrollade värld” i förskolan, samtidigt som vi pedagoger går utbildningen Läslyftet genom Skolverket. Så fokus ligger just nu på barns språkutveckling och att använda oss av sagor på flera olika sätt, t.ex. genom dramatiseringar, appar, sagopåsar och böcker.

Vi dokumenterar på olika sätt och försöker göra barnen så delaktiga som möjligt. Det gör att deras röster kan bli hörda och sedda, vilket kan ge en ökad möjlighet till delaktighet. Samtidigt upptäcker vi pedagoger områden som barnen är intresserade av och kan använda deras tankar och idéer när vi utformar verksamheten framåt.

Avdelningen för ett- och tvååringar har arbetat med boken Knacka på! av Anna-Clara Tidholm. I den ska man knacka på olika dörrar och se vad som gömmer sig bakom varje dörr. Vi har också använt oss av appen Knacka på! Den är interaktiv, så vi har projicerat på väggen för att alla barn ska se och kunna vara delaktiga i boken. Då kan barnen knacka på dörren ”på riktigt”, och dörren öppnar sig. Genom detta kan barnen leva sig in i boken på ett annat sätt och dekan gå fram och peka och visa för varandra, vilket är mycket uppskattat hos de yngre barnen. Man får mer att samtala om och vi har upplevt att det är lättare att fånga barnens intresse.

Vi har även en bokväska som barnen får turas om att ta med sig hem. I bokväskan finns boken Knacka på! samt en knacka på-ramsa med bilder som vi gjort tillsammans. När barnen sedan har med sig bokväskan tillbaka till förskolan får de ha med sig en sak som återfinns i boken, t.ex. en nalle, en leksaksbil eller en gosekanin. Detta har skapat ett bra samarbete med hemmet och barnen känner sig sedda och stolta över att få ta med sig något hemifrån som de får visa och berätta om för sina kompisar.