Laurence

Delacour

Publicerat 2021-05-06

Vem är du?

– Jag kommer från Frankrike och kom till Sverige 1983 som 24-åring utan utbildning. Efter att ha läst svenska började jag jobba i en fabrik på natten och ge franskalektioner på kvällen. Sedan var jag ute och reste jorden runt ett år, kom tillbaka, fick jobb i en annan fabrik och bildade familj. När jag väntade mitt andra barn började jag läsa på Komvux på kvällen, ett ämne i taget tills jag hade fått betyg i de flesta gymnasieämnena. Jag började sedan arbeta på en kommunal förskola som var tvåspråkig (franska och svenska). 

– Så småningom utbildade jag mig till förskollärare och arbetade ungefär tio år på förskolor med olika inriktningar. Jag läste även kurser på universitet om migration och etniska relationer. 2010 sökte jag in på en nationell forskarskola, vi var sju förskollärare som deltog i den. 2013 blev jag färdig med min licentiatuppsats i didaktik och så jag blev anställd som adjunkt på Malmö universitet. Efter ett par år sökte jag en doktorandtjänst och disputerade i november 2020. Avhandlingen heter Förskollärare och det önskvärda matematiska barnet. Förväntningar och diskurser i förskolepraktik. 

Berätta om din forskning!

– Min forskning är en etnografisk studie uppdelad i två delar, där den första delen handlar om hur förskollärare tolkar de matematiska målen i läroplanen. Den andra delen fokuserar på vilka samhälldiskurser respektive förskolediskurser, det vill säga för givet tagna sanningar, som påverkar förskollärarnas prat och matematikundervisning. Jag undersöker också idén om det önskvärda matematiska barnet och vem det problematiska barnet blir.

– Avhandlingen bygger på intervjuer med totalt åtta förskollärare vid fyra olika förskolor samt observationer från lärarnas arbete i barngrupperna.

Vad säger forskningsresultaten? 

– Resultatet visar att förskollärare tolkar de matematiska målen i läroplanen på två olika sätt. Det ena utifrån ett akademiskt arbetssätt som innebär att lära barnen matematiska begrepp. Barnen förväntas följa lärarnas instruktioner, och strävandemål som kännetecknar läroplanen tenderar att bli uppnående mål. Här handlar det alltså om rätt eller fel svar på en matematisk uppgift, att till exempel räkna rätt antal barn eller sortera rätt, börja tänka abstrakt utan hjälp av material, med mera.

– Det andra sättet är ett övergripande arbetssätt där barnens intresse står i centrum och förskollärare uppmärksammar matematiken när tillfälle uppstår. Här undersöker barnen och hittar sina egna svar. Ett exempel på det övergripande arbetssättet är när barngruppen är ute och hittar en massa skräp. Förskolläraren frågar barnen vad de tycker att de ska göra. Här bestämmer barnen själva att de ska samla in skräpet och sedan sortera det i olika högar. Läraren låter barnen själva fundera och tänka ut möjliga lösningar. Ett intressant resultat är att förskollärare, oavsett arbetssätt, i studien hävdar att barn med utländsk bakgrund inte förstår den muntliga koden när de förklarar uppgifter på svenska, och att de här barnen därför inte kan undervisas på samma nivå som sina svenska kamrater. För de flerspråkiga barnen blir matematiken mer som språkundervisning. När barnen lär sig namnet på olika former betyder det inte att de har förstått vad en form är. Det blir bara en språkövning. 

– Det som förvånade mig är att förskollärare så ofta likställer barnens matematiska förståelse med deras språkkunskaper i svenska. För barn med annat språk än svenska som modersmål riskerar förskolans matematikundervisning snarare bli undervisning i svenska språket och hur man beter sig i det svenska samhället. Förskolans uppgift är att plana ut skillnader i samhället men resultat visar att här sker snarare det motsatta – förskolan reproducerar skillnader. I en av barngrupperna som jag observerade arbetade en flerspråkig förskollärare som kunde förklara de matematiska frågeställningarna på barnens modersmål. De här barnen hade inga problem med att förstå uppgifterna. Det belyser hur viktigt det är med flerspråkiga lärare i förskolan.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– De kan få upp ögonen på alla förgivet tagna sanningar och hur dessa påverkar deras undervisning. Alla säger till exempel att matematik finns överallt och alla barn sysslar med matematik i sin vardag men samtidigt säger de att barn med utländsk bakgrund först måste känna sig trygga på förskolan och behärska det svenska språket innan de kan börja med matematik – vilket är en motsättning. Och bägge inriktningar säger att det finns inget rätt eller fel när man undervisar yngre barn – men de menar helt olika saker.

– Jag hoppas också att alla inser hur viktiga flerspråkiga förskollärare är för barnen, förutsatt att de blir placerade med barn som pratar samma språk som dem och att de och barnen får lov att använda alla sina språkliga resurser hur mycket de vill. Det finns fortfarande en rädsla bland personal och föräldrar att barnen ska bli dåliga på svenska om de pratar för mycket på modersmålen men den senaste forskningen visar att translanguaging, dvs. att barnen får använda hela sin språkliga potential leder till bättre resultat vad gäller så väl språk som ämneskunskaper. När barn och personal får lov att vara flerspråkiga hela tiden känner de sig mer accepterad också. 

– Det finns också ett ökat behov idag av att bedöma och kontrollera enskilda barns kunskaper från tidig ålder även när vi säger att det är själva undervisningen som utvärderas. Det är en trend som vi bör bli medvetna om och reflektera över. 

Kommer du att gå vidare med ditt avhandlingsämne?

– Jag vill gärna undersöka vidare flerspråkiga förskollärares arbete i förhållande till matematik och flerspråkiga barn. Det finns knappt några studier om det internationellt och ingenting i Sverige.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Under doktorandtiden får man tid att läsa, fördjupa sig, få svar på sina funderingar och skriva. Och det bästa av allt är att man har friheten att styra sin tid hur man vill, men man måste ha självdisciplin förstås. Det är ett hårt arbete. Man förändras mycket som person, man utvecklats enormt, blir mer kritisk och uppmärksam. Man tar inte saker för givet längre. 

Vad jobbar du med när du inte forskar?

– Jag jobbar som adjunkt på förskollärarprogrammet på Malmö universitet.

Vad gör du på fritiden?

– Jag bor i Lomma och på fritiden rider jag, tränar på gym och gör yinyoga, promenerar, läser, tittar på film, umgås med barn och barnbarn, vänner. 

Lästips

– Min avhandling berör inte direkt matematik som ämne utan mer vad som händer kring ämnet så det är bättre att titta på litteraturlistan i min avhandling och plocka utifrån eget intresse. 

Läs Laurence Delacours avhandling Förskollärare och det önskvärda matematiska barnet. Förväntningar och diskurser i förskolepraktik.

Läs också artikeln Matematik och flerspråkighet här på Förskoleforum.

 

Skrivet av: Lotte Mjöberg