Pia

Williams

Publicerat 2018-11-07

Vem är du?

– Jag har en bakgrund som förskollärare. Ganska snart efter min grundutbildning läste jag en masterutbildning vid Göteborgs universitet som sedan ledde mig vidare till forskarutbildning i pedagogik. Där mötte jag flera inspirerande forskare inom förskolepedagogik och yngre barns lärande. Den forskningsgrupp och det arbete jag blev del av avgjorde valet att fortsätta som forskare och min forskningsinriktning mot barn och barns villkor att lära och utvecklas i förskolan. Det var roligt och spännande att få vara med att bygga upp en stark forskningsmiljö.

– Vi har haft och har flera stora forskningsprojekt tillsammans, publicerat vår forskning både vetenskapligt och populärvetenskapligt, föreläst och är aktiva på konferenser för att kommunicera resultat och ta del av det som sker internationellt inom området ”early childhood education”. Miljön har bidragit till att utveckla den barn- och förskolepedagogiska forskningen i projekt, i utbildning på både grund-, master- och forskarutbildningsnivå och på konferenser. Det är väldigt roligt!

Berätta om din forskning!

– Just nu jobbar jag tillsammans med en grupp med forskare med frågor om kvalitet i svensk förskola. Vi ser i tidigare studier att kvaliteten i förskolorna varierar stort och det ger barn ojämlika förutsättningar för lärande och en likvärdig start i livet. Hög kvalitet kan främja barns lärande inom alla områden och förskolans kompensatoriska uppdrag blir på så vis grundläggande både för barns sociala integration och som förberedelse för skolan. Förskollärarnas kompetenser blir avgörande för att utifrån läroplansmålen ta vara på barns tidigare erfarenheter, kunskaper, förutsättningar och intressen för att arbeta med ett innehåll som de vill att barnen ska utveckla en förståelse för. Vi studerar till exempel hur förskollärarkompetens kommer till uttryck i förskolans verksamhet och hur interaktion och kommunikation sker mellan förskollärare och barn i relation till specifika innehållsområden i läroplanen.

– Det är en stor fördel att tillhöra en forskningsmiljö eftersom man inspirerar varandra, delar, utvecklar och fördjupar kunskaper tillsammans och kommer med nya idéer. Jag slås ideligen av hur stimulerande det är att träffas i gruppen och få diskutera olika frågor gemensamt. Oftast kommer det infallsvinklar som leder vidare till nya tankar.

– Vi är flitiga med att publicera oss både vetenskapligt och populärvetenskapligt och är ofta ute och föreläser på förskolor, i kommuner och på andra lärosäten. För mig har det alltid varit viktigt att få berätta om min forskning för professionella i verksamheten. Den respons jag får då, är värdefull och kan ge perspektiv på vilka frågor som just nu är viktiga för dem och vad de skulle vilja att det forskas mer om. Här kan det bli ett spännande möte där nya idéer växer fram.

Vad säger forskningsresultaten?

– Ett nyligen avslutat projekt men en fråga som fortfarande är aktuell, är betydelsen av barngruppens storlek för kvaliteten i förskolan. Idag går nästan alla barn i förskolan från tidig ålder och då är barngruppens storlek en betydelsefull del i arbetet. För de yngsta barnen är ett större antal barn i gruppen mer ömtåligt än för de äldre. Yngre barn är mer känsliga när det gäller att hantera många relationer, både barn och vuxna. Men alla barn, oavsett ålder behöver stabilitet i sina relationer för att kunna återknyta och anknyta till samtal och händelser både bakåt och framåt. Stabilitet i arbetslaget är därför också en viktig del i barns välbefinnande i förskolan.

– I projektet om barngruppsstorlek gjorde vi observationsstudier, enkäter och intervjuer med förskollärare. Våra resultat visade att barngruppernas storlek har betydelse för kvaliteten, men är inte avgörande. Det är också andra aspekter som är av vikt som personaltäthet, lokalernas utformning, hur barngruppen är sammansatt, hur man organiserar barnen i mindre grupper under dagen och framför allt arbetslagets utbildningsnivå. En av de viktigaste faktorerna för att nå hög kvalitet i förskolan är förskollärarnas kompetens och utbildning där förmågan att kommunicera och samspela med barn över tid är en avgörande aspekt.

– Många förskollärare berättade att ju fler barn i gruppen desto svårare var det att använda sin kompetens och arbeta mot målen i läroplanen och då upplever de en stress över att inte vara professionella. De allra flesta vi mött i studien vill verkligen göra sitt bästa för att barn ska ha en bra vistelse i förskolan. De känner frustation när de inte kan leva upp till det.

– Överraskande var att oavsett gruppstorlek så önskade förskollärarna färre barn i grupperna. Det handlar nog framför allt om det komplexa i frågan, där antal barn i gruppen blir så tydligt därför att det går att ange i siffror. När det blir för många barn i gruppen väljer förskollärarna bort ett antal områden som enligt läroplanen ska finnas med i den dagliga verksamheten som till exempel naturvetenskap och teknik, skapande verksamhet och utflykter. Så antalet barn i gruppen påverkar barns villkor för att lära, leka och må bra. Även om barnen delas in i mindre grupper under dagen så blir ju även dessa grupperingar större när det tillkommer fler barn vilket försvårar arbetet med läroplanen.

– Sedan är det viktigt att påpeka att hur kompetent man än är i arbetslaget så finns det en smärtgräns för hur stora barngrupper kan vara för både barn och vuxna. Många barn har långa dagar i förskolan och behöver ha stunder då det är lugn och ro, när de kan leka i små grupper och det finns möjlighet för personalen att arbeta med bara några barn.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– Den forskning som jag har bedrivit under många år ligger nära praktiken (förskollärarkompetens, barngruppens storlek, barns samlärande i förskolan, undervisning i förskolan, förskolans kvalitet) och på så vis är forskningen ganska lätt att ta till sig för de som arbetar i förskolan. Resultaten blir konkreta och förhoppningsvis användbara. När det handlar om forskning om förskolans kvalitet kan resultaten komma förskolans verksamhet till del på flera sätt, men även intressant för huvudmän etc. för att hela tiden arbeta för en så bra verksamhet som möjligt för barn och personal.

– Jag har också vinnlagt mig om att skriva populärvetenskapligt för att kunna nå ut till fler läsare än enbart inom forskningsvärlden.

Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?

– Mitt avhandlingsämne handlade om barns samlärande, alltså hur barn lär av varandra – lärande genom samarbete och lek – och det är ett fokus jag återkommit till flera gånger. Jag tycker att samlärande är spännande, det händer något när människor kommunicerar och interagerar med varandra i olika miljöer. I förskolan är leken central i verksamheten och lek är ett fantastiskt sätt för barn att lära av och med kamrater, både sociala och kognitiva kompetenser.

– Förskolans läroplan uttrycker att barns samlärande spelar en viktig roll för det enskilda barnets lärande. Därför behöver också förskolläraren i sitt undervisningsuppdrag arbeta med och stötta både det individuella barnet och hela gruppen. Leken bör vara bas i alla aktiviteter i förskolan för att ta till vara och utveckla barns lust att lära. Då handlar det också om att ta tillvara barns nyfikenhet och erfarenheter och att göra barn delaktiga så att barnen har inflytande och kan påverka det som händer i förskolan.

– Men samlärande sker också mellan vuxna t.ex. i arbetslaget i förskolan, för att tillsammans utveckla verksamheten. Jag ser också fördelen med att bedriva forskning som ett samarbete och samlärande mellan forskare och förskolans arbetslag, för att tillsammans utveckla förskolans verksamhet, undervisningen och didaktiken. Forskare behöver förankra forskningsfrågor som är relevanta för förskolans praktik och ta tillvara professionens frågor. Den kunskap som genereras i ett sådant samarbete kan göra skillnad för förskolan och bidra till både kompetenshöjning i arbetslaget och kvalitetsutveckling.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Det roligaste i forskaryrket tycker jag är att få tid att verkligen tränga djupt in i en frågeställning som är angelägen, att ”nörda” in i sin data och analysera ur olika perspektiv. Det är en utmaning och mycket spännande. Att sedan få formulera sig i skrift och publicera i olika vetenskapliga tidskrifter och kanske få respons av andra forskare är mycket stimulerande.

– Möten med inspirerande människor i de olika projekten jag arbetat med. Framför allt har jag uppskattat att göra studier med barn. Det skulle jag vilja göra fler. Att få möta och samtala med barn är en stor källa till inspiration och glädje och jag känner mig alltid lika ödmjuk inför uppgiften att intervjua eller observera barn i förskolans verksamhet. Det kräver lyhördhet och känslighet.

– Arbetet med doktorander är också mycket roligt. Det är stundtals en jobbig process att skriva färdigt sin avhandling och som handledare behöver jag ständigt reflektera över mitt sätt att bemöta doktoranden så att blir ett konstruktivt möte som bidrar till utveckling i deras arbete och inte minst arbetsglädje. Det handlar om att följa, stötta och utmana i processen att utvecklas som forskare. Eftersom man träffas mycket under en ganska lång period lär man också känna varandra väl, vilket jag uppskattar. Inte sällan blir det fler samarbeten efter disputationen.

Vad jobbar du med du när du inte forskar?

– Mitt arbete som professor består ofta av många möten, både på institutions- och fakultetsnivå. Handledning av fem doktorander tar också en hel del tid. Tiden ägnas också åt att skriva ansökningar om nya forskningspengar – det är ett ständigt återkommande arbete.

Vad gör du på din fritid?

– Jag tränar på Friskis & Svettis och sjunger i ”Dolly-kören” (uppkallad efter Dolly Parton!) tillsammans med ett gäng grannar. Det är ett underbart sätt att rensa tankar och få ny energi. En nära kollega brukar säga att för att må bra bör man helst skratta tre gånger per dag. I kören blir skratt-kvoten fylld med råge.

– I jobbet läser jag ju väldigt mycket och mest facklitteratur och det är ett intresse där arbete och fritid går in i vartannat. Men jag läser också mycket skönlitteratur. Just nu Cilla Nauman: Bära barnet hem.

– Jag bor i hus i Aspenäs i Lerum tillsammans med min man Per. Vi har två barn: vår dotter bor och arbetar i Stockholm och vår son studerar och är på väg att flytta hemifrån. På somrarna bor vi i norra Bohuslän, i ett hus som jag delar med mina två systrar. Där är havet och naturen nära och det är viktigt för mig. Det är vår samlingsplats, vårt smultronställe och dit åker vi så ofta vi har möjlighet. En plats för att träffas och umgås, för avkoppling, fylla på energi och må bra.

Läs Pia Williams avhandling Barn lär av varandra. Samlärande i förskola och skola.

Pia Williams lästips om förskolans undervisning

På Skolverkets hemsida ligger en kunskapsöversikt om undervisning i förskolan. Den kan laddas ner gratis och kan användas som underlag vid diskussioner om förskolans undervisning.

Böcker av och med Pia Williams

Williams, P., Sheridan, S., & Pramling Samuelsson, I. (2016). Barngruppens storlek i förskolan. Konsekvenser för utveckling och kvalitet. Stockholm: Natur & Kultur.

Sheridan, S., Sandberg, A., & Williams, P. (2015). Förskollärarkompetens i förändring. Lund: Studentlitteratur.

Williams, P. (2006). När barn lär av varandra. Samlärande i praktiken. Stockholm: Liber.

 

Skrivet av Lotte Mjöberg.