Förskolans kapprum med ett av barnens fack innehållande docka, mössa och två nappar

Nya resultat i forskningsprojektet om introduktion

Publicerat

Olika introduktionsmodeller har stått i fokus under den senaste fasen i forskningsprojektet om introduktion i förskolan. Ta del av resultaten här!

Nu kommer nya intressanta resultat från forskningsprojektet om introduktion. Martina Andersson Søe, leg. psykolog och doktorand i utvecklingspsykologi, berättar mer.

Följ projektet på FörskoleforumSedan 2021 pågår vid Lunds universitet ett större forskningsprojekt om introduktion i förskolan. Här på Förskoleforum kan du följa utvecklingen i projektet i takt med att nya resultat kommer. Du kan också vara med och bidra till forskningen genom att delta i forskargruppens undersökningar.

Relationerna till nära vuxna i det lilla barnets omsorgsmiljö är mycket viktiga för barnets utveckling. Anknytningsforskning har visat att sättet som föräldrar svarar på barnets behov av närhet och tröst påverkar barnets förmåga att hantera känslomässig stress såväl som att ingå i sociala relationer.

Nyare forskning har visat att även förskolepersonal kan få en anknytningsliknande funktion för barnet. Forskningen har dessutom visat att de vuxnas samarbetskvalitet kan påverka barnets enskilda relationer med nära vuxna.

Relationerna mellan barn, föräldrar och förskolepersonal är alltså av stor utvecklingsmässig betydelse för barnet. Därför är introduktionen till förskolan särskilt viktig. Då knyts familje- och förskolekontexten ihop för första gången och grunden till dessa viktiga relationer etableras.

Kartlägga introduktionerna

Även om förskolans läroplan framhäver vikten av att barnet och vårdnadshavaren får en god introduktion finns inga officiella riktlinjer för hur det bör gå till. Det finns inte heller dokumenterad, forskningsbaserad kunskap om hur förskolor rent faktiskt gör när de introducerar barn.

Vi beslutade oss därför vid Lunds universitet för att kartlägga hur förskolor organiserar introduktionen och vilka faktorer de själva upplever som viktiga för processen. Vi utformade en enkätundersökning till förskolor och fick svar från 535 personal från olika delar av Sverige.

Två skilda introduktionsmodeller

Baserat på strukturella aspekter framkom två olika introduktionsmodeller: Den ”traditionella modellen” och den ”föräldraaktiva modellen”. Skillnaden i längd på introduktionen i dessa modeller var dock inte stor. Personal som praktiserade den traditionella modellen rapporterade ett genomsnitt på cirka 9,5 dagar jämfört med cirka 7,5 dagar för den föräldraaktiva modellen.

Däremot beskrevs antalet timmar per dag som familjen spenderar på förskolan den första introduktionsveckan som nästan dubbelt så många i den föräldraaktiva modellen (cirka 4 timmar/dag) jämfört med den traditionella modellen (cirka 2,5 timme/dag).

En likhet var att i båda modeller utses vanligtvis 1–2 personal som ansvariga för introduktionen. Å andra sidan svarade en femtedel av alla deltagare, oavsett modell, att antalet varierar från gång till gång.

Likaså svarade hela 65 procent av deltagarna, oavsett modell, att antalet barn som introduceras samtidigt växlar från gång till gång. Resultaten från vår studie visar således att det finns en systematik i hur introduktionen organiseras.

Flexibilitet som medveten strategi

Samtidigt är det värt att nämna att ca 15 procent av studiens deltagare svarade att de inte har en tydligt definierad introduktionsmodell. Av våra resultat att döma behöver detta inte nödvändigtvis förstås som ett uttryck för oorganiserad praxis. En förklaring kan vara att dessa förskolor använder flexibilitet som en medveten strategi när de planerar introduktionen för att säkerställa att den anpassas till den enskilda familjen.

Ett flexibelt förfarande, tillsammans med ett fokus på att bygga relationer med familjen, uppgavs dessutom som mycket viktiga för en lyckad introduktion oavsett modell. Det är glädjande eftersom vi ju vet att just relationerna mellan barn och personal är av stor betydelse för barnets välbefinnande på kort och lång sikt. Samtidigt väcker det en avgörande fråga: Hur ska förskolor göra under introduktionen för att understötta detta viktiga relationsbygge?

Tillgänglig förälder under introduktionen

Ur ett anknytningsmässigt perspektiv är det, liksom många förskolor redan verkar göra, lämpligt att en personal ”tilldelas” ansvar för barnet som skolas in. Vi vet dessutom från forskning att barn som har en trygg anknytning till sin förälder har fördel av att föräldern är tillgänglig under introduktionen.

Att kunna ”tanka trygghet” hos föräldern kan hjälpa barnet att hantera den stress som, vi forskningsmässigt vet, uppstår under den nya och okända situationen som förskolestarten innebär. Förälderns närvaro under introduktionen är således viktig för barnets välbefinnande. Det är därför lämpligt att ”skynda långsamt” med en gradvis separationsprocess mellan barnet och föräldern.

Förälderns roll i den föräldraaktiva modellen

Svårare är det dock att råda omkring precis hur föräldern fysiskt ska placeras under introduktionen.

I vår studie framhävde flera representanter för den föräldraaktiva modellen att introduktionen av barnet verkar påverkas positivt när en förälder bjuds in att aktivt, tillsammans med sitt barn, vara med i förskolans vardagsaktiviteter.

En förälder som deltar aktivt upplevdes bli mer trygg med såväl personal som själva introduktionssituationen. Det i sin tur upplevdes smitta av sig positivt på barnet. Någon nämnde också att en aktivt deltagande förälder gjorde att personalen kunde lära barnet ”via föräldern”, exempelvis genom att se barnet och föräldern interagera.

Dessa beskrivningar är intressanta ur ett nyare anknytningsteoretiskt perspektiv, eftersom vi vet att interaktionen mellan de viktiga vuxna omkring barnet kan ha en betydelse för hur den enskilda relationen mellan den vuxna och barnet utvecklar sig. Om den aktiva föräldrarollen kan bidra till en smidigare relationsskapande process för personal och förälder, kan detta kanske inverka positivt på personalen och barnets relationsetablering.

Samtidigt vet vi från anknytningsteorin att barnet i en ny och okänd situation gärna håller sig i närheten av föräldern som sin trygga bas.

Om föräldern deltar aktivt i förskolans aktiviteter tillsammans med barnet kan det kanske därför bli svårare för barnet att närma sig personalen på egen hand. Kanske har förälderns roll under introduktionen inte en avgörande roll? Kanske andra faktorer förbundna med introduktionsprocessen spelar en viktigare roll? Kanske olika faktorer har olika (stor) betydelse för olika familjer?

Fortsatt forskning om förälderns roll

Många frågor har således väckts efter denna kartläggande fas av projektet. Därför vill vi nu försöka bli ännu lite klokare på hur förskolor kan tänka när de organiserar introduktionen för att kunna stödja utvecklingen av goda relationer mellan familjen och förskolepersonalen.

Ett särskilt fokus i vår nya studie kommer att ligga på just förälderns roll under introduktionen eftersom olika introduktionsmodeller verka tänka olikartat omkring hur föräldern bör engageras.

Vidare läsning

Här kan den vetenskapliga artikeln läsas i sin helhet: https://doi.org/10.1007/s10566-023-09735-y

Studien är gjord av Martina Andersson Søe, doktorand och leg. psykolog, Elinor Schad, fil.dr, specialistpsykolog och Elia Psouni, docent i utvecklingspsykologi, leg. psykolog och projektledare.

Bidra till forskningen genom att delta i nästa studie!Vill du som förskolepersonal vara med i nästa studie? Studien utgörs av tre enkäter som besvaras innan och efter en introduktion av ett nytt barn. Varje enkät tar cirka tio minuter att besvara.

Det enda som krävs för att delta är att du vet ungefär när din nästa inskolning börjar. Vi vill väldigt gärna att den förälder som är primärt deltagande under introduktionen också är med, men det går även bra att delta på egen hand. Om båda parter deltar gör ni det helt anonymt och separat från varandra.

Här hittar du den första enkäten: https://redcap.link/introtillforskolaPersonal