Att prata med små barn om krig och oroligheter
I samband med att försvarsministern och ÖB höjt tonläget och uppmanat alla svenskar att förbereda sig för krig har många barn (och vuxna) uttryckt en oro för vad som händer. Hur bör man som pedagog bemöta frågor från barnen om de kommer? I den här artikeln fokuserar vi på sådant som är bra att ta i beaktande utifrån det höjda tonläget.
Försvarsministerns och ÖB:s uttalanden
Bakgrunden till de uttalanden som gjorts är framför allt Rysslands fortsatta anfallskrig i Ukraina. Regeringens och ÖB:s uppmaningar om förberedelse för krig handlar om att öka allmänhetens beredskap inför en eventuell kris, psykologiskt och materiellt, för att på så sätt stärka hela samhällets motståndskraft.
Uttalandena har väckt oro hos många, både vuxna och barn. I ett första skede gäller det kanske framför allt lite äldre barn i skolåldern, men även de yngre barnen påverkas när de märker oro hos föräldrar och syskon.
Barnen påverkas av de vuxna
Barn påverkas och smittas av de vuxnas stämningsläge och beteende. Det gäller både vuxna hemma och vuxna i förskolan.
Eftersom de yngsta barnen är så utlämnade till vuxnas skydd är de experter på att känna av vuxnas signaler för att läsa av läget och bedöma om det är tryggt. Barnen pejlar in röstläge, kroppsspråk, ansiktsuttryck och mimik och blir själva stressade och rädda när vuxna signalerar stress och oro.
En del barn har kanske märkt hemma att föräldrar blivit oroliga utifrån uttalandena och uttrycker frågor och oro utifrån detta i förskolan.
Hur pratar man i arbetslaget?
Om pedagoger i arbetslaget pratar med varandra om uttalandena är det viktigt att vara medveten om vad barnen hör.
Känner man som pedagog själv oro är det betydelsefullt att se till att denna inte smittar över till barnen. Vi behöver vara vaksamma på hur vi pratar med varandra som vuxna och kollegor om uttalandena. Det är bra att inte prata om sådant som upprör eller oroar oss själva när barnen finns i närheten, för detta kan stressa och påverka dem negativt.
Inget som pedagoger behöver lyfta
Det finns inget egenvärde i att pedagoger upplyser barnen om uttalandena för deras egen skull. Samtidigt kan en del barn veta och undra, utifrån att de sett saker på tv och andra medier eller hört andra prata om uttalandena.
Om barn har frågor och deras viktiga vuxna inte möter dessa, lämnas de att själva fantisera om hur saker hänger ihop, vilket ofta kan leda till mer oro och missuppfattningar. Barnen behöver därför vuxna som det går att fråga om sådant man undrar över. Det är samtidigt bra att påminna sig om att det absolut inte är alla barn som oroar sig eller blir rädda för det som pågår, även om de får höra saker om det hemma.
För förskolans yngsta barn är det oftast för komplicerat att förstå, det som snarare kan väcka rädsla är just vuxnas reaktioner och stress.
Följ barnets frågor och funderingar
Om ett barn säger något om uttalandena eller frågar om det ska bli krig i Sverige kan du tänka så här:
- Börja gärna med att fråga vad barnet har hört eller sett. Följ sedan barnet i dess frågor.
- Försök svara enkelt och konkret. Visa att du förstått barnets fråga. Hjälp till att reda ut missförstånd när det behövs.
- Avdramatisera situationen. Svara på det du kan svara på utifrån vad du tycker är lämpligt, men var också tydlig med att det inte kommer att bli krig i Sverige nu. Vuxna skyddar barnen och vi har varandra. Detta är ofta lugnande.
- Vissa frågor är svåra även för vuxna att svara på och då får det vara så. Det är helt okej att svara ”jag vet inte”, när man inte gör det – för barnet är det viktigaste att det finns lyhörda vuxna till hands som tar sig tid att lyssna och som själva är lugna. Det är oftast det allra mest betydelsefulla för att de ska känna sig trygga.
- Om ett barn uttrycker oro kan man som pedagog finnas nära till hands lite extra mycket. Detta kan skapa lugn och ger barnet möjlighet att prata om sådant hen tänker på. Man kan också rita sina tankar och funderingar, detta är ett annat sätt att få uttrycka sig.
- Tänk på att ditt eget lugn som vuxen ofta har störst betydelse. Det är viktigt att inte föra över egen oro och stress på barnen, eller komma med egna åsikter. Vi behöver visa barnen att vi finns här för att skydda dem och här-och-nu är vi trygga tillsammans.
Frågor från vårdnadshavare
En del vårdnadshavare kanske själva uttrycker oro. Då är det bra att möta detta genom att inte gå in i en diskussion med föräldern om det finns barn i närheten, utan bekräfta och framhålla att vi i förskolan har fokus på trygghet och tillitsfulla relationer för att se till att alla barn har det bra.
Andra vårdnadshavare undrar kanske om detta är något som man pratar om med barnen i förskolan. Då kan det vara bra att lyfta fram att fokus är att fungera som lyhörda och närvarande vuxna precis som vanligt, och att arbetslaget möter eventuella frågor från barnen på ett sätt som är lämpligt utifrån deras förståelse, där barnen känner att vuxna skyddar dem och att de inte behöver vara rädda.
Förklara att alla barn inte känner oro
Det kan vara viktigt att framhålla för vårdnadshavarna att många barn inte kommer att visa några särskilda reaktioner alls eller vara rädda och oroliga. Det är svårt att uppskatta hur många av barnen som känner till uttalandena (många vet säkerligen ingenting) och ännu svårare att veta hur barnen tagit informationen till sig.
För de barn där ni märker i förskolan att det finns frågor och funderingar om händelsen är det bra att informera föräldrarna vid hämtning, inte för att oroa dem utan snarare för att ge dem chansen att möta sitt barn i funderingarna.
Om man som pedagog känner sig fortsatt osäker i detta arbete är det bra att lyfta det med sin rektor. I många organisationer finns förskolepsykolog som kan vara ett bollplank till rektor och personal vid behov.
Lästips
I boken När krisen drabbar förskolan finns många konkreta tips både ur pedagog- och ledningsperspektiv, vad gäller att möta barn på ett gynnsamt sätt vid kriser och påfrestningar, stora som små.
Barnanpassad krisinfo som kan vara användbar om pedagoger vill läsa mer: https://lilla.krisinformation.se
