Garvarens förskola

Vår förskola ligger i den lilla byn Sattajärvi, ungefär femton kilometer från Pajala i norra Sverige. Det här området är en del av det som kallas för Tornedalen. Många av oss här uppe är tvåspråkiga och talar både svenska och finska eller meänkieli (tornedalsfinska). I förskolan använder vi svenska och finska eller meänkieli. För vissa barn har vi dessutom inslag av thai, teckenspråk och engelska.

Finska samt meänkieli är två av de fem minoritetsspråken i Sverige. De övriga är samiska, romani chib samt jiddisch. Teckenspråket räknas inofficiellt som ett sjätte minoritetsspråk.

Alla känner alla

Sattajärvi är en by med 350–400 invånare, i stort sett alla känner alla. Här finns många barnfamiljer. En stor del av byborna hör till en församling: de är laestadianer. Laestadianismen är en kristen rörelse uppkallad efter Lars Levi Laestadius som var präst i Pajala i mitten av 1800-talet.

I byn finns en alpin anläggning och också flera små företag. Namnet Garvarens förskola kommer sig av att företaget Kero ligger här i Sattajärvi. Det är grundat 1929 och bedriver garveri och skomakeri. I byn finns också ett garverimuseum.

Till Sattajärvi flyttar det familjer och ungdomar som bildar familj och gärna stannar här. Vi har trygga barn och bra kontakt med föräldrarna. Vi använder oss av en kontaktbok och en blogg, där våra föräldrar får del av verksamheten.

Vi är en liten förskola med två åldersindelade avdelningar, för närvarande med 23 barn inskrivna. Nyckelpigan är för barn från 1–4 år och Myran är för barn från 4–5 år.

Sattajärvi skola ligger på samma gård som förskolan. Vi använder skolans gymnastiksal och de äldre barnen äter i skolans matsal.

Ute mycket året om

Vi vill att barnen ska trivas och vara positiva. De ska lära sig att tycka om, värna och använda sig av naturen. Därför är vi ute under alla årstider. Vi vill visa barnen att mycket av det man gör inne kan man också göra ute precis lika bra.

På vintern får vi dock klä på oss rejält, då det kan vara minus 30-40 grader kallt! Köldrekordet i Sattajärvi lär vara –47 grader, det var år 1999. I vintras var det, vad vi vet, som kallast omkring –38 grader. Vi har skogen med ett elljusspår alldeles intill förskolan. Vi skidar i spåret och har som tradition att varje år ha ett eget Vasalopp med medaljutdelning. Då bjuder vi även föräldrar på våfflor, sylt och grädde.

Vi åker också pulka i elljusspåret, som dessutom används när vi går ut och plockar bär, samlar skogsmaterial och har andra utflykter under året. Ibland kommer det in renar på skolgården. Vi behöver inte vara speciellt rädda för dem, de mest bara vandrar sakta förbi.

Vi har en egen naturplats – en utflyktsplats dit vi återvänt varje vecka under hösten. De äldre barnen har gått till ett skolklassrum uppe på berget. Där har vi bland annat haft samarbetsövningar, bakat pinnbröd och grillat korv över öppen eld.

Bamse hjälper till

Vi arbetar nu med ett gemensamt tema, ”Natur och hälsa”. Med Bamse och hans vänner har barnen fått springa ”Bamseloppet”. Vi har också gjort ”Bamsevandring” där vi skulle till farmor uppe på berget. På vägen dit träffade barnen några Bamsefigurer (det var skyltar med bilder och text) som bjöd på olika nyttiga saker som mjölk, morot och blåbärssylt. Vi kunde också läsa vad de olika sakerna var bra för. I temat har vi också haft olika idrottsstationer som balansövningar, kulstötning, löpning och bollkast.