Carina

Hjelmér

Publicerat 2016-12-07

Carina Hjelmér, universitetslektor vid Umeå universitet, hoppas att hennes forskning om demokratifostran kan bli bränsle för diskussioner om hur man kan arbeta med solidaritet med andra och gruppens bästa. Men även om hur individuellt inflytande och valfrihet tillgodoses i förskolan.

 Hur kommer det sig att du blev forskare?

– Under alla de år som jag arbetat som förskollärare i förskola, och sedan som universitetsadjunkt med att utbilda förskollärare, har jag varit intresserad av frågor om utveckling av den pedagogiska verksamheten. Längtan efter att få fördjupa mig inom ett område som intresserade mig mycket blev allt eftersom stor. Jag hade innan också skrivit några uppsatser och tyckt att det var spännande och intressant.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Det är egentligen mycket som är roligt, men ska jag försöka sätta ord på vad som är roligast så är det nog detta att systematiskt och fördjupat få studera något som jag är intresserad av och har en stor nyfikenhet kring. Att få formulera problem som vi behöver veta mer om, samla data, sammanställa, läsa, reflektera, analysera, dra slutsatser och skriva. Det innebär att jag får vara med i, och ingående observera och samtala om, pedagogisk praktik för att på djupet försöka fånga olika delar och nyanser inom ett område som jag verkligen vill veta mer om, och som vi inte har så mycket kunskap om idag.

Berätta kort om din forskning!

– Jag är nu mitt inne i datainsamling i ett förskoleprojekt om demokratifostran och barns inflytande i olika lokala områden (glesbygd, heterogen och homogen stadsdel i universitets-/storstad avseende etnicitet och socioekonomiska förhållanden). Det är en etnografisk studie där jag först gör deltagande observationer på tre olika avdelningar, och därefter i slutet av observationsperioden gruppintervjuer med barn och arbetslag. Dessutom kommer intervjuer med arbetslag vid ytterligare sex förskoleavdelningar genomföras, två ytterligare från glesbygd och de två stadsmiljöerna. Både verksamhetens innehåll och arbetssätt, och barnens egna försök att aktivt påverka i vardagen i förskolan är av intresse. Jag disputerade 2013 med en avhandling om demokratifostran i gymnasieskolan ur köns– och klassperspektiv: Leva och lära demokrati? En etnografisk studie i två gymnasieprogram.

Jag medverkar även till en liten del i ett forskningsprojekt där förskolor med olika pedagogiska inriktningar kommer studeras utifrån frågor om hur olika arbetssätt och syn på barn och barns utveckling och lärande kan relateras till arbetsmiljö och personalens hälsa. Fredrik Sjödin vid Umeå universitet är forskningsledare för detta projekt.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– Jag hoppas att resultaten ska bidra till en diskussion om demokratifostran i förskola och skola, men också om platsens inverkan. Målen i läroplanerna är ambitiösa när det gäller demokratiuppdraget, t ex ska flickor och pojkar med olika bakgrunder ha lika möjligheter att utöva inflytande och lära om, och få ”leva”, demokrati. Men eftersom det helt lämnas till de verksamma pedagogerna att bestämma hur detta viktiga och svåra uppdrag ska genomföras, så kan praxisnära forskning utgöra stöd för reflektion och diskussion om den egna praktiken. Till exempel för diskussioner om hur man kan arbeta med solidaritet med andra och gruppens bästa samtidigt som individuellt inflytande och valfrihet ska tillgodoses.

När det gäller det andra projektet som handlar om pedagogik och hälsa så är förhoppningen att det ska bidra med kunskap som kan leda till utveckling av bättre arbetsmiljöer och mindre stress för förskolepersonal. 

Vad gör du när du inte forskar?

– Jag är mycket tillsammans med familjen – maken, de tre barnen med respektive och inte minst de fem barnbarnen. Jag sjunger också i en kör sedan många år tillbaka, och tycker om att handarbeta. Stugan vid havet utanför Härnösand ger rika tillfällen till rekreation och umgänge med nära och kära.

Skrivet av Maria Löfstedt.